Orlando

Det sista blogginlägget. Hyrbilen är tömd och inlämnad, 936 mil blev det totalt under resan. Vi har bott på 19 olika hotell fördelade på 26 hotellnätter. Dagens Hyatt International är ett av de lyxigare. Vi har haft turen att hamna på trevliga och prisvärda ställen under hela resan. Våra kriterier har varit gratis frukost, parkering och wifi, strategiskt läge utifrån nästa dags aktiviteter, samt bra gästrecensioner på hotels.com och Tripadvisor. Vi har haft budgetdagar då vi bott på enkla motell och köpt middag på Walmart, sen har vi lyxat till det ibland i storstäderna. En lyckad mix.

Igår var dock dagen då budgeten totalsprack och vi gick all in på shopping. En outlet längs I-95:an med oemotståndligt utbud och priser. Vi befann oss i ett vägskäl vid lunch; antingen åka hem och pressa in klädfynden i befintligt handbagage, eller köpa en till resväska och shoppa vidare. Vi köpte en till väska. Handlade vidare, sen åkte vi hem till poolen (och Walmart på kvällen).

Idag hittade vi en lugn väg inåt landet som vi snirklade oss fram på, jag skraj för att kvadda bilen precis innan återlämning, men det gick bra. Dock centimeter från att köra på först en rovfågel, sen en sköldpadda som korsade vägen. Men inga incidenter, Ima bytte av och tog oss till biluthyrningen utan problem.

Snart tar vi hissen ner och köper drinkar för våra sista dollar. Imorgon sätter vi oss på SK904 för hemfärd via New York. Touchdown Arlanda 07.15 lördag morgon.

Key West

Att ta sig genom Everglades med bil gav lite Jurassic Park-känsla. Inte så att några urtidsdjur dök upp på vägen men stora fåglar kretsade över oss och i kärren vid sidan av vägen simmade krokodiler. Man kunde svänga av och kika på dem. Vi hade en heldag med jetboat och besök på nationalparkens besökscenter innan vi åkte tillbaka in till Naples. Nationalparksbesök har blivit lite av ett tema för resan, årskortet med fritt inträde som vi köpte i Yellowstone har verkligen lönat sig.

Igår gjorde vi om Everglades-rutten men fortsatte ut på andra sidan, sen in på US1, highwayen som går hela vägen mellan Key West och den kanadensiska gränsen. På kartan ser det ut som om vägen går mitt i havet, i verkligheten är det 16.5 mil väg på en smal landremsa, ibland bara en bro. När vägen tog slut var vi framme.

Hotellet har en europeisk känsla med parkettgolv (första stället utan heltäckningsmatta), två pooler, Starbuckskaffe och perfekt beläget på en tvärgata till det stora turiststråket. En liten nackdel var att vi fick köra bilen till ett parkeringsgarage ett par kilometer bort.

Vädret är fuktigt och varmt, husen är pastellfärgade och alla turister på gott humör. Påminner lite om New Orleans. Första kvällen gick vi och åt italienskt. Tortellini, fisk och en servitris utan servicekänsla som var uppenbart missnöjd med sin tiodollarsdricks. Idag har vi turistat enligt en noggrant uppgjord plan.

Första anhalten, fjärilsmuseet, var topprankad sevärdhet i stan enligt TripAdvisor. Och betyget var välförtjänt, det var ett växthus med flamingos, fjärilar och exotiska fåglar som flög runt huvet på en. Jag blev lite stressad inför detta ("vit i ansiktet" enligt vissa närvarande), Ima var mer entusiastisk.

Nästa stopp var Ernest Hemingways hus, där han bodde 1931-1939 och producerade ca 70% av sina verk. Coolt för en Hemingway-fantast. Lyxig kåk med Floridas första pool, mycket turister och en massa katter som hängt med under husets hela historia. De är framavlade med sex tår sen tiden de var skeppskatter med uppgift att jaga möss på däck - ju fler tår desto bättre jaktlycka var tanken.

På kvällen promenerade vi runt i hamnen. Solnedgången är lite av en happening i stan, folk samlas i god tid för en plats på första parkett vid piren. Jonglörer, trubadurer och gatuförsäljare slåss om folks uppmärksamhet.

Nu blir det två sol-och-bad-dagar en bit upp längst ostkusten innan vi tar oss mot Orlando och flyget hem. Vi börjar känna en svag vittring av kylan och vardagen som väntar därhemma, men än finns semesterkänslan kvar!

Naples

På vägen ner längs Florida-tungan mellanlandade vi i Brooksville igår. Det blev snabbmat och amerikansk fotboll på hotellrummet på kvällen, hotellet var bra som oftast på resan.

Vägarna igår var raka och ödsligt trafikerade, genom en massa träd, högt gräs och med havet i närheten. Idag, not so much. Vi svängde av Interstate 75 men hamnade ändå i trafikköer, stoppljus och en massa butiker av mindre charmigt slag längs vägen. Lunchstoppet blev på Five Guys, en hamburgerkedja med lite högre ambitioner där man får komponera sin egen burgare utifrån ett antal toppings. Hemligheten sägs vara jordnötsolja i tillagningen. Mycket saftigt och gott, topp-3 av kulinariska upplevelser under resan.

I två nätter framöver ska vi bo på Lemontree Inn. Än så länge är upplevelsen femstjärnig: vi har en liten uteplats, en pool och ett charmigt rum. Vi hann uppleva ett tropiskt regn under eftermiddagen, har aldrig känt ett så varmt regn förut, och nu är vi lätt chockade av den extrema luftfuktigheten. Imorgon väntar Everglades och krokodiler.

Panama City Beach

AC:n överröstar just nu vågbruset men i pauserna hörs det att vinden börjar friska på. Regn och åska förväntas inatt men imorgon räknar vi med sol. Vi har tagit in på Beach Tower By The Sea för att få lite strandhäng och paus från bilåkningen ett par dagar.

Dag 2 i New Orleans började med en promenad i French Market bland barer, konsthantverk och krimskrams. Sen gick vi ombord flodbåten Creole Queen som tog oss på en tur på Mississippi, till ett berömt slagfält där general Jackson kämpade ner engelsmännen vid slaget om New Orleans 1815 trots numerärt underläge 10:1. Vår guide var en högljudd amerikansk alfahane med en släng av storhetsvansinne. En bra berättare med tveksamma värderingar.

Efter lite vila på hotellrummet började kvällen med en timmes kö till Preservation Hall, en liten jazzlokal där en kvintett duktiga musiker spelade äkta gammaldags New Orleans-jazz i en knapp timme. Rekommenderas för alla som vill ha en genuin musikupplevelse typisk för staden.

Efter The Big Easy gjorde vi en spontan avstickare tillbaka inåt landet, inne i Alabamas träskmarker, till delstatshuvudstaden Montgomery. I centrum ligger Rosa Parks-museet, väl värt ett stopp för en dramatisering av decemberdagen 1955 då segreringslagarna i den amerikanska södern började utmanas på riktigt.

New Orleans

Från El Paso, Texas har vi åkt 200 mil österut till New Orleans, Louisiana. På vägen har vi övernattat i Abilene, Dallas och Alexandria. Vi är uppe i tre besökta Walmarts, det är en spännande upplevelse att få botanisera bland utbudet av syntetiskt godis och mikromiddagar.

Idag skippade vi I-10:an och valde mindre vägar på resan ner mot Mexikanska golfen. På andra sidan skyddsvallen låg Mississippi, vägen följde flodens krökningar. Vi stannade vid Oak Alley Plantation, en sockerrörsplantage byggd på slavarbete och en dröm för sydstatsromantikern. Jag tog mig en mint julip och så följde vi den guidade turen där vi fick info om de trehundraåriga ekträden och societetslivet under åren innan inbördeskriget bröt ut 1865. Här spelade man in scener ur En vampyrs bekännelse med Tom Cruise och Brad Pitt. Väl värt inträdet på 20 dollar.

En annan höjdpunkt under dagen var lunchstoppet, som bjöd på root beer med Louisiana-socker och Alligator Sauce Piquant, som påstods vara alligatorkött med ris och sås. Gott, men krokodilen fick en liten hämnd ett par timmar senare i form av en viss orolighet i matsmältningssystemet.

För ett par dagar sen lyckades vi ta oss in i centrum av Dallas med målet Sixth Floor Museum, det gamla skolbokslagret nedanför Dealey Plaza där Oswald ska ha blåst skallen av JFK med ett gammalt italienskt postordergevär för 50 år sen. Att stå i fönstret och bedöma skottvinkeln samtidigt som man tar in den tidlösa miljön runtomkring är definitivt något att bocka från ens bucket list. En bonus var att de spelade in en miniserie av Stephen Kings roman 22/11-63, med James Franco i huvudrollen. Gott om statister och bilar i tidstypisk utstyrsel.

Nu har vi just återvänt till hotellet efter en första inblick i New Orleans French Quarters och Bourboun Street, folkfest och fylla och historiens vingslag på samma gång. Imorgon blir det flodbåt och jazz.

 Det här blir inte min sista Mint Julip. Perfekt sommardrink!

Alligator och vitlöksbröd.

El Paso

Plötsligt är vi i Texas. Det blev ett maratonpass med vår nya hyrbil, en Chevrolet Cruze, genom New Mexico med ett läckert åskväder i förgrunden, och fram till mexikanska gränsen. På vår standardmotellkedja Day's Inn där vi stannat för natten är det bara ett par kilometer till Mexiko.

Dagen började i Tucson dit vi bilat från Phoenix dagen innan när vi anlände med flyg från Denver. Därefter körde vi till Saguaro national park och kaktusarna. Vi höll oss till den snitslade rutten men råkade ändå på en skallerorm som höll till i en buske. Och så såg vi en roadrunner kuta över vägen framför bilen.

Efter vår kaktus-overload tog vi en mindre Interstate-väg till Tombstone, en klassisk västernstad där Wyatt Earp & co höll till för 140 år sen. Vi åt burgare och nachos på hotellet de sägs ha bott på innan pistolduellen, numera 100% turistanpassat med en trött cowboy som servitör.

Sen körde vi i sex timmar, in i skymningen, ovädret och The Lone Star state.

Laramie

Några ord om motellfrukostar här i Staterna. Något hälso- och miljötänk är det inte direkt fråga om. Snarare sockerchock och engångsförpackningar. På bilden nedan syns äggröra, någon sorts korv, mjölk med fruit loops, svagt kaffe och bagel. Utöver detta brukar finnas våffeljärn och portionsförpackningar med smet som gräddas i 2.30.

Innan vi lämnade Thermopolis hann vi se en klassisk homecoming parade inför kvällens begivenhet, det lokala fotbollslaget Bobcats mot lokalkonkurrenten Bighorns. Det var brandbilar, soccer moms, cheerleaders och prom queens/kings. Very small-town-USA!